A.stop or hinder from, make to cease from, “τοὺς μὲν . . εἴασαν ἐπεὶπολέμου ἀπέπαυσαν” Il.11.323; “πένθεος ἀ. τινά” Hdt.1.46; “ἐρώτων” S.Aj.1205 (lyr.); “λόγου δέ σε μακροὖ᾽ ποπαύσω” E.Supp.639: c.inf., hinder from doing, ἀ. τινὰ ἀλητεύειν, ὁρμηθῆναι, Od.18.114, 12.126:—Med. and Pass., leave off, cease from, c. gen., “πολέμου δ᾽ ἀποπαύεο πάμπαν” Il.1.422, cf. 8.473; “ἀοιδῆς” Od.1.340; “τοῦ δάκνειν” X.Cyr.7.5.62; “ἐκ καμάτων” S.El.231 (lyr.): abs., leave off, opp. ἄρχεσθαι, Thgn.2; terminate, Arat.51.
2. c. acc., stop, check, “νὺξ ἀπέπαυσε . . Πηλεΐωνα” Il. 18.267; “Ἀλκμήνης δ᾽ ἀ. τόκον” 19.119, al.; so “ἀ. κῶμον” Thgn.829; “μερίμνας” E.Ba.381 (lyr.); “ὠδῖνα” Pl.Tht.151a, etc.
II. intr. in Act., “ἀπόπαυσον” stop! cease! E.Fr.118; “οὐκ ἀπὸ πυγμαχίης ἀποπαύσετε;” AP9.217 (Scaev.).