I.gen. sync. Mulcebri, Cic. poet. Tusc. 2, 10, 23), m. mulceo; he who softens any thing; v. infra, a surname of Vulcan: Mulciber, Vulcanus, a molliendo scilicet ferro dictus: mulcere enim mollire, sive lenire est, Paul. ex Fest. p. 144 Müll.; Att. ap. Macr. S. 6, 5 (Trag. Rel. v. 558 Rib.): “Mulciber, credo, arma fecit,” Plaut. Ep. 1, 1, 32; Ov. A. A. 2, 562: “Mulciber in Trojam, pro Troia stabat Apollo,” Ov. Tr. 1, 2, 5: “VOLCANO MITI SIVE MVLCIBERO L. VETT.,” Inscr. Orell. 1382: VOLCANO MVLOIBERO SACR., Inscr. Rein. cl. 1, n. 265. —
Mulcĭber , ēris and ĕri (