ἀγρεὺς δ᾽ Ἀπόλλων ὀρθὸν ἰθύνοι 1 βέλος:2 ἀνδρὶ δὲ τὸ κάλλιστον ἐπιχειροῦντι θήραμα φιλίαν ἑλεῖν οὔτε θεὸς οὔτε δαίμων ἀπευθύνει καὶ συνεφάπτεται τῆς ὁρμῆς; ἐγὼ μὲν γὰρ οὐδὲ δρυὸς οὐδὲ μορίας οὐδ᾽ ἣν Ὅμηρος 3 ‘ἡμερίδα’ σεμνύνων προσεῖπεν ἀκαλλέστερον ἔρνος οὐδὲ φαυλότερον ἡγοῦμαι φυτὸν ἄνθρωπον, ὦ φίλε Δαφναῖε, βλαστήσεως ὁρμὴν ἔχοντα διαφαίνουσαν ὥραν 4 καὶ κάλλος ἅμα σώματος καὶ ψυχῆς.’ [p. 421] καὶ ὁ Δαφναῖος ‘τίς δ᾽ ἄλλως 5’ εἶπεν ‘ὦ πρὸς τῶν θεῶν;’ ‘οὗτοι νὴ Δί᾽’ ἔφη ‘πάντες’ ὁ πατήρ
Click on a word to bring up parses, dictionary entries, and frequency statistics
‘
This work is licensed under a
Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 United States License.
An XML version of this text is available for download, with the additional restriction that you offer Perseus any modifications you make. Perseus provides credit for all accepted changes, storing new additions in a versioning system.