heyra -ða, -ðr v
1.
to hear; h heyrir þat, er gras gr�r á jörðu hears the grass grow; h ilia, hard of hearing; h e-t til e-s, to hear (a sound)from one ; hefir hvárki heyrt til hans styn né hosta, neither groan nor cough has been heard from him; heyrir blástr (acc) hans í alla heima, when he blows, it can he heard in all the worlds;
2.
to listen to, give ear to; h b�n es, to listen to (to grant one's prayer; h á e-t, to listen ( = hlýða á e-t);
3.
h til e-s or em til, to belong to, concern (þetta mál, er heyrir til dóttur þinnar); þat er til mín heyrir, as far as I am concerned;
4.
with dat to behave (mér heyrir eigi at þegja við yðr)
5.
refl e-m heyrist e-t one thinks he hears; þá heyrðist þeim öllum sem sveinninn kvæði þetta they all thought they heard the boy say this (verse)